En sak jag lärt mig de senaste åren är att man inte kan lita på folk. Det fanns en tid då jag verkligen kunde ge 120% av mig själv och hade all tillit i världen. Nu finns det väldigt få personer som jag släpper in och känner att jag kan lita på. Kanske beror det på att jag blivit matad med så mycket lögner, eller så är jag bara realist?  När jag tänker tillbaka på de tillfällen jag sett in i ett par ögon och sagt "om du säger att det är så, då litar jag på dig" kan jag inte låta bli att skratta lite åt mig själv. Så naivt! Man kan säga precis vad som helst, det betyder inte att det är sant. Det betyder inte att man menar det. Kanske idag, men inte imorgon. Jag tror problemet är att "moral" knappt existerar idag. Man tänker bara på sig själv och att få det man själv vill ha, oavsett vem man trampar på. Jag har lärt mig ta allt med en nypa salt. Att ingen är annorlunda, att ingen står utanför allt det där. Och när man väl kommit dit, när man inte sänker sina murar för vem som helst och inte litar blint - då slutar man bli besviken. Ibland önskar jag att jag inte vore sån då det gör det asolut svårare för mig att släppa in nya människor i mitt liv men jag slipper iallafall bli besviken. Det finns dock några riktigt, riktigt bra människor som jag lyckats hitta (och håller hårt i). De kanske inte alltid säger det jag vill höra, ibland kanske det t.o.m gör lite ont, men det är ärligt.

Alla underbart fina människor i mitt liv, ni vet vilka ni är och ni är sjukt älskade <3