Allt handlar om inställning. Ibland tappar jag det tänket, men livet är duktigt på att påminna mig igen. Människor runt mig säger saker som de kanske inte är medvetna om själva påverkar mig, saker som får mig att öppna ögonen lite lite mer.  "Man är det man är" har jag alltid tänkt. Rätt? FEL. Man är det man föresätter sig att vara, det man väljer och vill. Viljestyrkan kan vara en underskattad sak i mitt liv ibland. Man kommer ingenvart genom att ha fel inställning, genom att begränsa sig själv. Med rätt inställning däremot - då kan man komma precis hur långt som helst.

Idag gjorde jag något stort eller iallafall stort för mig jag insåg att jag gick åt fel håll och bestämde mig för att det får vara nog nu & att det är dags att gå i rätt riktning. Jag har så länge levt efter vad andra tyckt och tänker framförallt min Mamma jag tänkte mer på att göra andra nöjda och till lags och slutade på vägen någonstans att lyssna på mig själv. Det är 1 år sen Mamma gick bort och igår kom jag på mig själv med att jag fortfarande lever efter vad hon tyckte och tänkte och vad hon ansåg att jag skulle göra.
Jag har så länge egentligen vetat åt vilket håll jag är på väg eller vad jag egentligen vill uppnå med mitt liv men ändå står jag still. Så imorse avslutade jag något jag aldrig borde påbörjat och nu tar jag kommandot. Idag är helt enkelt första dagen på resten av mitt liv och från och med nu tänker jag bara gå framåt.


Allt handlar väl om tre väldigt enkla ord egentligen. De tre V:na.
Vilja våga vara*. Har man fattat det så har man fattat allt.
Vilja uppnå, våga steget, vara det/där man vill.