Jag är definitivt en känslodriven person. Hur mycket min hjärna eller mitt sunda förnuft än stretar emot är mitt hjärta alltid starkare. Jag kan inte göra något som inte känns rätt, jag kan inte blunda för vad det där lilla bultandet skriker i bröstkorgen. Mamma brukar säga att jag alltid haft starkt integritet, men jag tror det kan ha varit mitt hjärta som vägrat låta mig trampa snett. Hur många villovägar det än leder mig på är jag ändå glad för att det är så envist och starkt. Det har orsakat många tårar och smärta i perioder men när sorgen lagt sig och man kan se klart igen så har det alltid varit rätt beslut, jag vet att jag gjort det som känts rätt, ända in i benmärgen.